läste ett inlägg som min vän emma komponerat angående sjukdomar och arbete. sitter själv hemma med taskig kista å har bestämt mig för att inte gå till jobbet imorgon. å som vanligt så finns skuldkänslorna där bak i hjärnan eftersom man vet att den personal som är kvar på jobbet får arbeta hårdare allt som oftast. MEN. jag måste ändå tillägga att jag hellre tar det säkra före det osäkra än att utsätta mina arbetskollegor för mina sjukdomar. känner personer som "takes pride" i att aldrig vara sjuka. dom tänker dock inte på de gånger dom gått till jobbet, sjuka, och smittat oss andra... tackar! nä, nu ska jag springa till toan igen...:( puss å kram!