så har jag känt mig hela dagen. hela veckan. känns som det enda man gör på jobbet just nu är att förmana och tillrättavisa ungarna. sååå tråkigt. barnen slåss och slåss och så slåss dom lite till fastän vi hela tiden förespråkar no violence at all. har beställt ett material för att bygga upp självkänsla, självförtroende och träna barnen i empati, men det verkar aldrig komma. vill verkligen arbeta mot våld men vet inte riktigt vart man ska börja. är så less på min egen röst då det känns som den bara spyr ut negativiteter. är väl inte så farligt egentigen, men det är så tråkigt, för barnen mår ju inte bra av det. inte vi vuxna heller. det bästa är dock att det kan nog inte bli mycket värre i alla fall och vi pedagoger är medvetna om problemet. nu gäller det bara att hitta lösningar och strategier!

nu på kvällen har en kebab inhandlats och en påse med godis. kände att jag behövde det. men nu ångrar jag mig stort. mår så otroligt dåligt! det roliga är ju att jag vet om att jag inte mår bra av godis och fet mat, men ibland må man ju unna sig tänker man. men hade det inte vart bättre då Ida att välja god nyttig mat som inte innebär att man direkt efter intag måste springa på toa? (pekpinne till mig själv) får se det positiva i att jag i alla fall insett vad jag mår bra av och vad jag inte mår bra av och att jag i 9 fall av 10 numera väljer bra alternativ!

imorgon är det förskolans dag alla ni där ute! plus rixfm-festival i kungsan med jason mraz som en av artisterna! jag är redan där..:P

puss på er!