måste ändock berätta för er om pendeltågen i stockholm. finns nog inget annat ställe där man under en resa kan uppleva både skratt och gråt.

när jag åkte hem från jobbet idag kom en kille i 30-årsåldern och dela ut små flygblad där det stod att han ville ha hjälp med pengar åt sina två barn och så vidare. han hade så klart bild på dessa barn och bilden var inte någon man blev superglad av att se. har stött på sådana här personer förut som samlar pengar på pendeln och varje gång är det lika sorgligt att känna cynismen växa i kroppen. första tanken var att om man har råd att skriva ut sådana flygblad så borde man kunna försörja sig litegrann. men samtidigt så.. ja.. ibland är det inte så lätt.

efter att denne man gått förbi som börjar två killar snacka bredvid mig. ena killen ska på träning och har köpt en risifrutti, men glömt sked så klart. så vad ska man använda som sked då undrar han. kompisen kom med de allra mest fantasirika förslag. en peng kanske? killen lyser upp ända tills han kommer på att det kanske inte är så hygieniskt. busskortet då? ja kompis. bright... NOT! slutligen kom den briljanta idén att stoppa näsan i risifruttin för att sedan med hjälp av tungan slicka av fruttin. killen replikerar att han inte har sådan lång tunga.. kanske inte låter så kul här, men fanken va jag höll på att brista ut i skratt. som tur var hann jag kliva av innan det gick för långt...

pendeln. helvete och himmel!