kom på en rolig anekdot apropå vikt.

när syrran först fick barn så var det jättekul att vara den stolta mostern (eller monstret som de kallar mig) som drog vagnen på stan. ända tills den gången vi gick till ica maxi och blev påhoppad i kön av helt främmande människa. anna (syrran alltså) hade gått för att hämta något då denna kvinna börjar kommentera det söta barnet jag hade. hon raljerade på om att det måste kännas underbart och så ända tills jag sa att jag enbart var moster. kvinnans ansikte stelna och jag riktigt såg att hon funderade. jag är inte så stor, trodde jag. ett gott skratt fick man i alla fall när syrran kom.

igår var vi till willys som ligger i samma område som mitt förra jobb, så många gamla kunder rör sig i området (och nej, mitt förra jobb var inte som kvartershoran :P) och samma sak där. jag kommer och drar på tuva med anna bredvid och känner blickarna bränna: "jaha, det är därför hon inte jobbar!". Lämpade över vagnen till anna direkt.

så roligt man kan ha!