vilka är oddsen att man på en söndag i stockholms innerstad skall springa på en kompis som man inte sett på över 2 år men som man längtat efter att se hur länge som helst? hur chockad blev jag inte när linda jansson stod som en uppenbarelse mitt framför en på drottninggatan. shit alltså! hur skoj som helst! fick kramas en liten stund och prata än mindre, men lika kul ändå! kan inte sluta tänka på det.

dock är det sen och ida skall sova med björnen. mumsa sked!

kram och godnatt min glada vänner!